Känsligt ämne... Psykisk ohälsa...

 Kransar...

 Tomtar på loftet..

Vit hyazint som snart blommar.

Dagarna rullar på & det är redan den 10:e. Igår bakade jag tunnbröd & idag har jag ett lugnare tempo. Måste lyssna & respektera till vad huvud, kropp & själ orkar. Mina dagar fylls med vardagliga ting & det känns väldigt "lagom" för mig just nu. Jag har valt att inte skriva så mycket om mig själv, eller alltför personligt under åren...men...

varför inte...?

Har under några månader varit sjukskriven pga psykisk ohälsa. Jag som oftast är "glad, framåt, social, drivande & positiv" inställd till det mesta,,,,blev ledsen, arg, trött osv..kände knappt igen mig själv. Jobbigt att träffa människor,,,att göra enkla saker som ex att handla blev plötsligt väldigt svårt.. Hela livs-situationen behövde ändras. Jag kunde inte leva i 150% fart längre... Nu sa kroppen stop!

Jag har haft turen att träffa bra läkare som förklarade för mig att detta var inget ovanligt. För jag trodde ett tag att jag blivit "knäpp", jo, de är så! Jag äter medicin & går hos psykolog.

Varför känns det så "tabu" att skriva om detta...? Jag vet ju att det är MÅNGA med mig som drabbas av utmattningssyndrom.. Hade varit mkt lättare om jag brytit benet & varit hemma/sjukskriven för en mera "konkret" sak. För visst är det så?

Men jag känner att jag börjar må bättre & sakta kommer min energi, ork & livsglädje tillbaka.

En varm STOR kram till Thomas & våra barn som stått ut med mig under denna tid. Jag ÄLSKAR ER!

Jag hoppas Du som läser detta mår bra & skulle det vara så att du oxå "svajar" ibland,,,ja, då vet du att du inte är ensam.

STOR KRAM ses snart igen!

//m